Hallå där!

Vilken höst; renovering, jobb och regn ... mm

I helgen var underbara Sofia här och jobbade hos oss. Vi hängde ju i Cadiz och hon är så jäkla skön så jag tänkte att: Henne vill jag ha!

Jag sköter mig dock oerhört professionellt (enligt Tompa) för jag har sett till att hon jobbar när jag är ledig! Annars kan det ju vara liiiite skumt att anställa någon man känner.. Kanske?!

Jag tog med henne ner på staden och visade henne runt bland barerna. Hon hade inget större behov att se annat vad det verkade som så jag höll mig från att gå runt och storskryta om alla våra coola gallerior och den tuffa skyskrapan som vi har!

Vi hade kul och sen sa hon: Jag vill åka hem! Så då åkte vi faktiskt inte hem utan jag tvingade i henne stark shots. När den senare började försvinna ur blodet sa hon åter igen: Jag vill åka hem. Vi åkte hem.

Nu håller jag på och rensar i lägenheten, mer blir sparat än kastat då jag har väldigt svårt att slänga saker. Jag packar in glas i benvärmare i brist på tidningspapper och tallrikar i sängkläder.

Jag kom att tänka på idag att om en vecka har vi ingenstans att bo. Jag sände ett sms till Jenny och frågade om vi får bo där ett tag. Hon o sambon svarade att det var hel-lugnt!

Hur fantastiskt osvenskt (jag älskar att vara svensk men visst är vi lite dåliga på det där med :mi casa es tu casa!) och snällt var inte det?

Kärlek!

Det kommer bli helt bananas roligt :D

 

 

 Här var jag: Hawaii; lite brunare, lite längre hår, lite smalare och lite snyggare!

Nu kommer det och det går inte att stoppa.

Tankar, känslor? Vem vet men dem är här för att sabotera mitt lugn.

Sakta men säkert börjar det krypa i min kropp: Vill göra något galeeet. Jag förstår att jag inte är ensam om att känna så här till och från. Jag måste resa snart känner jag.. Gå på en sjukt bra rockkonsert.. Dansa o vara helt galen en kväll. 

Jag får panik och letar genom ticnet efter nästa bästa måste-se-band den här hösten.. Inte ett skit fanns det.

Jag har i alla fall idag bestämt med en kollega att vi ska dra på Rockklassikers kryssning. Tycker radiokanalen är ganska usel men tror kryssningen kan bli bra. Dragplåstret är W.A.S.P. Aldrig varit något stort fan, den låten som jag gillar med dem (och säkert alla andra) är "I wanna be somebody".

Jag vill inte gå ut här i staden. Av många anledningar. Kanske räcker det att nämna BMB? Nej jag orkar faktiskt inte! Ord känns överflödiga. Sen vet jag inte om jag vill eller är tillräckligt cool för att dra över till sthlm och cluba där..

Hm.. 

Sen hjälper det väl inte att det regnar här i Västerås precis varje dag; vardagen blir liksom lite mindre glamourös.

Jag vill vara med i ett rocband, gå klädd i skinnbyxor (gärna så tighta så jag bara kan göra robocop rörelser), platådojjor, stort tuperat hår och svart make up runt ögonen med en Jack Daniels flaska i högra handen. 

Ja jag kan väl inte skryta över hur duktig jag varit på att uppdatera min blogg på senaste tiden. Det har faktiskt varit en väldigt hektisk tid i mitt liv. Jag jobbar väldigt mycket och den lilla lediga tid jag har, lägger jag på stugan som vi har köpt.

Den är väldigt liten och ganska söt men kommer bli väldigt fin. Vi tycker om den. Vi håller nu på att bygga ett badrum. Vi rev ner tidigare badrum samt det lilla gästrummet bredvid så vi nu ska få ett större badrum. Vi kommer ha ett häftigt marakech golv och betongliknande väggar... Det kommer bli såååå fint. Jag hoppas att vi har råd med bubbelkaret så vi kan få sätta in det snart. Men vi kommer även ha dusch så bubblet kanske får vänta tills vi har mer pengar.
Vi blev igår beviljade lån till att renovera så nu kommer vi efter badrummet höja taket i vardagsrummet och sätta in ett nytt kök- YIPPIE!

Sen är tanken att vi ska flytta in där, ganska snart faktiskt.. Jag längtar samtidigt som jag är livrädd: känslor som jag gör att man känner sig levande.

Annars då? Jo tack jag har blivit blek och är för det mesta väldigt trött. Kanske är det hösten som gör att man känner sig lite groggy? Jag ska dock inte klaga, jag är frisk och mår rätt så bra :)

När renoveringen är klar ska jag försöka hänga mer med lite polare. Saknar vissa ljuva människor som jag behöver mer av, ofta!

Jag skulle behöva mer sol då jag jobbar i en galleria och sällan ser något ljus. Jag är väldigt beroende av ljus och känner mig genast gladare och friare om jag får vara en stund i solen. Någon som har något tips? Att jag är blek får jag väl vara då jag inte orkar kladda med brun utan sol eller har samvete att sola solarium varje vecka.

Jag har gjort något bra: Jag har köpt ett par gummistövlar, tretorn. Jätte bra är dem och sköna. Det är tydligen inte så coola som ett märke som heter hunter eller huntsman som alla innekids har i Sthlm men de är jäkligt bra ändå känner jag.
Sen vågade jag mig på att köpa målarfärg på byggmax; billigt och ska vara lika bra som färg från t ex Beckers har jag blivit lovad. Tycker det funkar helt okej. Tänk vad mycket pengar jag tjänar in nu, ha!


Puss

Tingeling på er!

Jag var på banken för några dagar sedan för att försöka få till med ett lånelöfte. Det kändes oerhört vuxet och coolt. Med andra ord; Jag hade ingen jäkla aning om hur man skulle bete sig. Tomas brukar ha väldigt roligt åt att man kan sälja på mig vad som helst. "Du måste ha den här locktången" Ditt hår kommer bli som nytt med den här inpackningen" Hur kan du leva utan att äta just det här flingorna på morgon". Jag går på allt och köper allt skit! Trots att jag är säljare själv så är jag usel på att tacka nej och gå fint därifrån.

Nu satt jag i alla fall på banken. Jag hade starka åsikter om att jag ville ha kvar mitt Nordeakonto som jag har haft i alla år. Det är väl säkert inte det bästa men det är det jag är van med. jag älskar att mitt kontonr är mitt personnummer. Sen tycker jag det är läskigt med credit. har alltid haft starka åsikter om att aldrig införskaffat ett sådant kort. Seeen var tanken att jag ville bara ha löftet på mig, utan Tomas inblandat.

helt plötsligt så hade bankdamen flyttat mig till Swedbank, raderat mitt Nordea konto och beställt ett credit kort till mig och Tomas var med på lånelöftet.

Hur fasiken gick det till? Jag hörde hur jag började protestera men gav mig snabbt när hon lent viskat till mig att det här är det enda rätta (med andra ord givetvis men hon var len i truten!

Sen nämner hon det jag vill komma till. "Nu när ni vill flytta till större (det villa jag väl kanske inte jag vill bara bo i ett litet hus på landet) och ska leva ihop så skaffar man också normalt gemensamt matkort". Alltså ett sådant där matkort som båda tankar in pengar på så man inte känner sig lurad att den andre har betalat mindre en månad.

ÅÅÅÅÅÅHHHH HERREGUUUUD! Jag förstår verkligen inte. Jag struntar väl fullständigt om jag betalar mer eller mindre än Tomas. Vi lever ju ihop. Sen så ska man bli med det ännu vuxnare och bara åka och handla på ICA eller vad det nu kan vara. Jag känner faktiskt att jag struntar i om jag handlar på hemköp eller COOP vissa ggr. Men det kan man ju inte om man har kortet för då måste man splitta kvittonen när man kommer hem så man inte känner sig som värsta försörjaren..

Ta mig och min kompis Maria t ex, vi betalar olika gånger när vi går ut och fikar, äter eller festar. Vi räknar inte vem som betalat mest. Jag hade inga pengar när vi var ute för ett tag sen och hon sa såklart "inga probs, jag betalar! Jag kommer tjäna bättre än henne snart då hon pluggar och kommer kunna bjuda ut henne till hösten Jag vet att med vissa vänner går inte detta. Det är inte deras fel det ligger i vår kultur att man ska betala var och en för sig. men visst är det lite tradigt ibland?

Påpeka gärna om jag har fel, tro mig, det har jag haft förut!

Ja vad händer.. Jag jobbar och jobbar. Där emellan funderar jag ganska mycket. Varför vi människor är så konstiga och olika.. Framtiden. Varför något i den mänskliga hjärnan gör så att människor vill ha barn. Ja en massa sånt snurrar runt. Oerhört viktiga saker.

Blir jag smartare för varje år eller har man segat till?

Jag kan knappt dividera längre, borde jag gå en mattekurs? Det finns så mycket jag vill göra och på senaste tiden har det blivit mer och mer vettiga saker (enligt mig). Jag vill lära mig en massa om en massa saker. Tar jag mig tid och gör det? Svar: nej! Men jag vill och det stressar mig. Nu är jag inne på min andra vecka på jobbet. När jag kommer hem är jag helt slut. Jag ligger på soffan och tittar på tv...

Jag känner inte att jag räcker till. Jag vill ju göra så mycket men gör verkligen ingenting när jag ligger där på soffan och slukar chips som en annan liten gris.

Men visst kommer jag bli mer van snart, det hoppas jag verkligen, så jag kan leva lite efter jobbet också.

Tack och hej leverpastej!

Jag är oerhört tacksam för att jag har mat, tak över huvudet och en del människor i min närhet som tycker jag är helt okej! Tack!

Åh så irriterad jag är!

Efter en underbar kväll med Malin + amigas så hamnade jag på en KEBABERIA med Gustaf, Jennys käreste.

Vi stod i kön och han försökte förklara för sin kompis på telefon vart vi var. Jag sa då till honom att vi är på en kebaberia. En tjej vid namn Satu som jag bara inte tål på grund av hennes hemska attitydsproblem (som hon alltid haft) och hennes snubbe började håna oss rejält. "Kebaberia, det var det dummaste jag hört, shit vilka svennar, mm mm mm.

Det slutade aldrig. De höll på och höll på. När han till slut utbrister; "Det där är det roligate jag hört", fick jag nog. jag vänder mig om och säger:" Då har inte du hört så mycket i ditt liv".

Jag tror hon började trissa honom för att hon inte tålde att jag sa ifrån och de börja snacka en massa skit om oss så att vi skulle höra. Det ringer i min telefon och jag förösker prata med Malin samtidigt som jag hör hur de går över gränsen. Jag säger då till honom på spanska (eftersom han nämnt att han var från Chile vilket jag tvivlar på, hans föräldrar är kanske därifrån men han har nog bott hela sitt liv i Sverige); Vad är du vill säga, vad vill du komma till? Han börjar prata hur snabb spanska som helst då med chilensk dialekt: DEN ÄR INTE LÄTT ATT FÖRSTÅ!!!

Satu utbrister då : Det var det enda hon kunde på spanska... Hur orkar man ha såna störningar som hon har. Jag mumlar något på spanska och säger på spanska att jag pratar spanska. Det enda hon hör är QUE. Så hon går igång "que que que det är det enda hon kan". Jag bet mig i tungan, ska jag fortsätta och bry mig om sådana patetiska människor? Nej så jag vände mig om och pratade vidare med Malin. Sen satte Gustaf dem på plats genom att säga saker som skulle förstå vad löjliga dom var. Synd nog så gick det inte in.. Vissa människor har inte kompetens att förstå små saker och ting...

Nåja.. nu ska jag skriva ett brev till Virginia i Cadiz och berätta om storyn, PÅ SPANSKA!!

Mitt hjärta blöder. Jag trodde aldrig att det skulle bli på det här sättet. Men det har gått för långt och det sårar mig för djupt. Kärleken finns kvar men vad hjälper det när det finns problem som inte går att lösa. Alla mina planera och drömmar går nu i kras. Jag ser hur luftslottet försvinner ut i atmosfären. Jag försöker tänka att det finns dem som har det mycket värre än mig. Men kan inte kontrollera mina känslor. De finns där och är verkliga. Det går inte att ruska bort känslor, man får helt enkelt försöka vara realistisk och tänka i sådana här situationer: Det kommer bli bra, jag gör detta för min egen skull.

Jag kan vara väldigt tufft men också väldigt svag. Sen är jag oerhört känslig, även om man inte tror det om mig.

Jag orkar inte möta frågor och förvirrade ansikten. Det kommer bli många, det vet jag.

Ibland önskar jag att man kunde slippa problem och störande moment i sin vardag. Men sen vet jag också om det inte uppstår problem får man inte se hur människor väljer att lösa problem. Jag är någonstans tacksam för mycket som har hänt de senaste åren för det har lärt mig mycket om vissa människor. Vad de går för helt enkelt.

Det finns så många människor som skulle behöva proffsig hjälp hur man hanterar relationer och problem. För det är faktiskt inte enkelt. Ändå anser vi det som en självklarhet att vuxna människor ska veta hur man löser konflikter, hanterar olika människor och relationer.

Om jag aldrig hade blivit deprimerad så skulle jag inte vara där jag är idag. Jag har ändrats och förstår mig själv lite mer, förstår lite mer vem jag egentligen är.

Och jag, precis som de flesta människor på jorden, förtjänar det bästa! 

Jag försöker få ordning här i lägenheten. Men det är inte kul när man bara vill flytta. Att ha alla sina kläder och prylar i kassar är ingen hit heller men hellre där än i garderober. Jag vet att det låter galet men om jag börjar fylla alla utrymmen med allt onödigt som man samlat på sig så känner jag att jag är "fast". Löjligt men saker kan faktiskt göra en mindre flyttbar. Jag har börjat rensa ur som bara den. Jag gör mig av med kläder, prylar, make up, parfymer.. ja rubbet! Jag har blivit väldigt radikal och vill bara känna mig fri. 

Hm.. Nåja det blir nog bra med det där. Men nu vill jag flytta någonstans där jag känner mig hemma. Lite mer mitt och med lite mindre onödiga grejer :D

Jag har nästan aldrig bott helt själv. Skulle vara trevligt att ha mitt eget lilla casa. Man måste väl inte bo ihop för att man är ihop? Eller hur fungerar det med förhållanden? Finns det några regler? Skulle man anses vara en enstöring? Måste söka efter svar på internet, kolla om det finns andra som mig; halv konstiga människor.

Helst skulle jag vilja flytta ut på landet och bo i en söt liten stuga. Men jag skulle nog tycka att det var lite läskigt på kvällarna att vara helt själv; jag är ju ganska mörkrädd. Så jag antar om jag ska bo ute i den här söta lilla stugan på landet utan pojkvän med rädsla för mörkret att jag helt enkelt måste skaffa en hund. En hund som kan skydda mig och hålla mig sällskap. Men då blir det ett annat litet problem. Jag ska ju jobba heltid och inom butiksvärlden handlar det om knasiga tider och sena kvällar. Så då måste jag betala någon som kan ta hand om min hund när jag inte är på plats i min söta lilla stuga. Så rent ekonomiskt kanske det är bättre att ta med sin pojkvän ut i stugan och låta honom bo där?!

Synd på hunden dock!

God kväll..

Gott folk!

Förra veckan var jag i Sthlm och lärde mig lite mer Desigual-grejer! Mycket kul! Ända problemet är att jag inte blir frisk, förkyld och det släpper aldrig.

I fredags satte jag, Moa och Tompa oss och kolla lite raggarbilar. Jag ÄLSKAR Power Meet. Jag tror att det är högst olagligt att säga det om man kommer från Västerås men jag tycker det är jätte kul!

Vi träffade en underbar hund som heter Ronja. Ägaren till hunden har jag varit "tillammans med" någon vecka när jag gick i 7-an. Är Västerås litet? Man träffar alltid på gamla "spöken" från sin uppväxt överallt.

Vi hade riktigt trevligt och snurrade hem sent på natten.

I lördags firade vi min duktiga syster som nyligen blivit färdig sjuksköterska. Hon bjöd in familj och lite vänner på utsökt mat och dryck. Vi hade hur kul som helst med 5-kamp och super svår tipspromenad (jag och Wilma fick tre rätt...

Nu har jag och Tomas börjat renovera lite här hemma. Vi målar om och det ser ut som ett bombnedslag här. Det kommer bli så fint när allt är klart! Jag håller på och rengör hela balkongen idag. Det är precis lika kul som det låter och i min takt kommer jag nog aldrig bli av med min snoriga näsa.

Tänkte kila hem till Heidi sen och hämta min BIL!! Har köpt min drömbil!!!

Suzuki vitara :D

Tjolahopp!

Har nu avklarat två dagar i Sthlm. Meningen var att jag skulle få lära mig en massa chefs-grejs. Men tyvärr har det varit så mycket folk så jag har mest kämpat för att hålla snyggt i deras butik och tagit hand om kunder. Ska åka dit i morgon med och hoppas då på en massa info.

Jag är ganska nöjd med att jag fixat de här dagarna rätt så bra trots en dryg förkylning.

 Idag måste jag fixa till det här trötta ansiktet och dutta på en massa smink för jag ska ner (någonstans) och ta kort så jag kan få ett nytt körkort. Det gamla blev stulet(?) i Spanien. Sen funderar jag på om jag ska åka hem sen, tvätta ansiktet och bara chilla. Skulle vara nice. Vi funderar dock på att börja måla om i Tompas lägenhet i kväll. Han ska ju kränga lägenheten snart och då måste den ju vara på topp ;D

Innan Tomas drog till jobbet i morse minns jag att han klappade mig på magen och sen tillade: Ska du ut och springa idag? 

NÄR var jag ute och sprang senast? Jag minns det inte ens. Det fanns bara en anledning varför han sa det; han tyckte jag var lite rund om magen. Hallå det är ju min munkybusiness! Jag blev lite putt och vände på mig och somnade om. När jag vaknade upp så kände jag mig mindre sensuell. Men jag vägrar börja träna för att någon annan vill det. Det ska komma från mig. Så det så..

Idag vaknade jag upp med en hemsk huvudvärk. Den verkar inte vilja släppa heller. Jag hade en massa som jag skulle fixa idag men ligger fortfarande hemma i pyjamas. Hatar att ha huvudvärk, jag har det ganska ofta. Nu är det mer migrän och det är inte festligt alls.

Jag har en känslig mage och känsligt huvud. Tomas säger att jag har dåliga gener. Kan det stämma? Hur som helst så är det så drygt och det sätter ofta käppar i hjulet (haha säger Sofia och Ch.)

Men man ska inte klaga, dagligen blir jag påmind om att det är här är små problem. För det finns dem som har det tusen ggr värre. 

Så vad är det som händer i staden i helgen? Jag har noll koll, cocosboll. Orkar nog ut i morgon om jag vilar mitt lilla huvud ikväll ;) 

JAG ÄR VÄLDIGT GLAD!

Jag är nu vikarierande butikschef på Dsigual. Den annars väldigt härliga bossen är väldigt gravid och behöver föda lite. Men nu är jag väldigt glad som ska få leda denna härliga spanska butik. Yippie!

Nervös och lycka pendlar i skallen och bara längtar till jag ska få börja.

Nästa vecka ska jag till Sthlm några dagar och få lära mig av mästarna, det ska bli spännande.

Fortsättning följer..

Puss o Kram

Mäklare någon? Tips till en polare som råkar kanske vara Västerås snyggaste mäklare!
Ring 'na för tips o råd!

Nu har jag varit hemma i precis en vecka, visst går tiden alltid foooort?

Idag har jag haft en spännande intervju för ett jobb som jag vill ha! Vi får se hur det blir. Det gick okej trots att jag varit mer eller mindre magsjuk sen igår, sov inget i natt och kände mig helsnurrig idag.

Men nu är det bara att vänta och se hur det blir. På fredag är det midsommar, igen! Känns som jag precis firade midsommar och så poff, har det gått ett helt år. 

 Hur känner jag mig annars? Folk frågar hela tiden hur det känns att vara hemma.. Ärligt talat så vet jag inte. Blandade känslor.. Inte bara för att jag är hemma utan mer på grund av allt; livet!

Nåja, en dag i taget så får vi se vad som händer :)

Tingelingat o klart!

De sista dagarna i Amsterdam var sköna. Jag älskar Amsterdam. Kan nog tänka mig att bo där, synd bara att de har så dåligt väder. Men vi hade super mysigt förutom det halvbraiga vädret. Tack Mosen för fina dagar <3

Nu är jag här, i Vässan, som om ingen tid har förflutit. Allt är nog sig likt och det känns inte som jag har varit borta sen oktober. Jag har dock knappt kommit utanför dörren så ska väl passa mig för att säga för mycket ;)

Jag kom hem till Västerås från Amsterdam tidigt på tisdagsmorgon eller sent på måndagsnatt, beroende på vem som läser.

Jag vaknade ganska trött igår för att fira min födelsedag. det blev inte så mycket firande, ganska skönt ändå måste jag medge. Jag o Tompa steg upp på morgonen och käkade frukost och tårta med min söta mor som tagit ledigt. Sen hängde jag hemma till fem på eftermidagen när vi (jag, mr T och Maria) begav oss till Grönan för att se Lenny Kravitz. Vi hade väldigt trevligt och vi tjejer blev lite salongsberunsade i bilen på väg till Sthlm (jag spillde vin över hela mig dessutom).

Det ska bli härligt att träffa alla nära och kära och sen hoppas jag att allt ska gå bra på en intervju jag har på fredag, hoppas hoppas så för det här jobbet!