Åh så irriterad jag är!

Efter en underbar kväll med Malin + amigas så hamnade jag på en KEBABERIA med Gustaf, Jennys käreste.

Vi stod i kön och han försökte förklara för sin kompis på telefon vart vi var. Jag sa då till honom att vi är på en kebaberia. En tjej vid namn Satu som jag bara inte tål på grund av hennes hemska attitydsproblem (som hon alltid haft) och hennes snubbe började håna oss rejält. "Kebaberia, det var det dummaste jag hört, shit vilka svennar, mm mm mm.

Det slutade aldrig. De höll på och höll på. När han till slut utbrister; "Det där är det roligate jag hört", fick jag nog. jag vänder mig om och säger:" Då har inte du hört så mycket i ditt liv".

Jag tror hon började trissa honom för att hon inte tålde att jag sa ifrån och de börja snacka en massa skit om oss så att vi skulle höra. Det ringer i min telefon och jag förösker prata med Malin samtidigt som jag hör hur de går över gränsen. Jag säger då till honom på spanska (eftersom han nämnt att han var från Chile vilket jag tvivlar på, hans föräldrar är kanske därifrån men han har nog bott hela sitt liv i Sverige); Vad är du vill säga, vad vill du komma till? Han börjar prata hur snabb spanska som helst då med chilensk dialekt: DEN ÄR INTE LÄTT ATT FÖRSTÅ!!!

Satu utbrister då : Det var det enda hon kunde på spanska... Hur orkar man ha såna störningar som hon har. Jag mumlar något på spanska och säger på spanska att jag pratar spanska. Det enda hon hör är QUE. Så hon går igång "que que que det är det enda hon kan". Jag bet mig i tungan, ska jag fortsätta och bry mig om sådana patetiska människor? Nej så jag vände mig om och pratade vidare med Malin. Sen satte Gustaf dem på plats genom att säga saker som skulle förstå vad löjliga dom var. Synd nog så gick det inte in.. Vissa människor har inte kompetens att förstå små saker och ting...

Nåja.. nu ska jag skriva ett brev till Virginia i Cadiz och berätta om storyn, PÅ SPANSKA!!