Mitt hjärta blöder. Jag trodde aldrig att det skulle bli på det här sättet. Men det har gått för långt och det sårar mig för djupt. Kärleken finns kvar men vad hjälper det när det finns problem som inte går att lösa. Alla mina planera och drömmar går nu i kras. Jag ser hur luftslottet försvinner ut i atmosfären. Jag försöker tänka att det finns dem som har det mycket värre än mig. Men kan inte kontrollera mina känslor. De finns där och är verkliga. Det går inte att ruska bort känslor, man får helt enkelt försöka vara realistisk och tänka i sådana här situationer: Det kommer bli bra, jag gör detta för min egen skull.

Jag kan vara väldigt tufft men också väldigt svag. Sen är jag oerhört känslig, även om man inte tror det om mig.

Jag orkar inte möta frågor och förvirrade ansikten. Det kommer bli många, det vet jag.

Ibland önskar jag att man kunde slippa problem och störande moment i sin vardag. Men sen vet jag också om det inte uppstår problem får man inte se hur människor väljer att lösa problem. Jag är någonstans tacksam för mycket som har hänt de senaste åren för det har lärt mig mycket om vissa människor. Vad de går för helt enkelt.

Det finns så många människor som skulle behöva proffsig hjälp hur man hanterar relationer och problem. För det är faktiskt inte enkelt. Ändå anser vi det som en självklarhet att vuxna människor ska veta hur man löser konflikter, hanterar olika människor och relationer.

Om jag aldrig hade blivit deprimerad så skulle jag inte vara där jag är idag. Jag har ändrats och förstår mig själv lite mer, förstår lite mer vem jag egentligen är.

Och jag, precis som de flesta människor på jorden, förtjänar det bästa!