Tingeling på er!

Jag var på banken för några dagar sedan för att försöka få till med ett lånelöfte. Det kändes oerhört vuxet och coolt. Med andra ord; Jag hade ingen jäkla aning om hur man skulle bete sig. Tomas brukar ha väldigt roligt åt att man kan sälja på mig vad som helst. "Du måste ha den här locktången" Ditt hår kommer bli som nytt med den här inpackningen" Hur kan du leva utan att äta just det här flingorna på morgon". Jag går på allt och köper allt skit! Trots att jag är säljare själv så är jag usel på att tacka nej och gå fint därifrån.

Nu satt jag i alla fall på banken. Jag hade starka åsikter om att jag ville ha kvar mitt Nordeakonto som jag har haft i alla år. Det är väl säkert inte det bästa men det är det jag är van med. jag älskar att mitt kontonr är mitt personnummer. Sen tycker jag det är läskigt med credit. har alltid haft starka åsikter om att aldrig införskaffat ett sådant kort. Seeen var tanken att jag ville bara ha löftet på mig, utan Tomas inblandat.

helt plötsligt så hade bankdamen flyttat mig till Swedbank, raderat mitt Nordea konto och beställt ett credit kort till mig och Tomas var med på lånelöftet.

Hur fasiken gick det till? Jag hörde hur jag började protestera men gav mig snabbt när hon lent viskat till mig att det här är det enda rätta (med andra ord givetvis men hon var len i truten!

Sen nämner hon det jag vill komma till. "Nu när ni vill flytta till större (det villa jag väl kanske inte jag vill bara bo i ett litet hus på landet) och ska leva ihop så skaffar man också normalt gemensamt matkort". Alltså ett sådant där matkort som båda tankar in pengar på så man inte känner sig lurad att den andre har betalat mindre en månad.

ÅÅÅÅÅÅHHHH HERREGUUUUD! Jag förstår verkligen inte. Jag struntar väl fullständigt om jag betalar mer eller mindre än Tomas. Vi lever ju ihop. Sen så ska man bli med det ännu vuxnare och bara åka och handla på ICA eller vad det nu kan vara. Jag känner faktiskt att jag struntar i om jag handlar på hemköp eller COOP vissa ggr. Men det kan man ju inte om man har kortet för då måste man splitta kvittonen när man kommer hem så man inte känner sig som värsta försörjaren..

Ta mig och min kompis Maria t ex, vi betalar olika gånger när vi går ut och fikar, äter eller festar. Vi räknar inte vem som betalat mest. Jag hade inga pengar när vi var ute för ett tag sen och hon sa såklart "inga probs, jag betalar! Jag kommer tjäna bättre än henne snart då hon pluggar och kommer kunna bjuda ut henne till hösten Jag vet att med vissa vänner går inte detta. Det är inte deras fel det ligger i vår kultur att man ska betala var och en för sig. men visst är det lite tradigt ibland?

Påpeka gärna om jag har fel, tro mig, det har jag haft förut!