Visst är det spännande med olika personligheter. Det tycker jag! Vissa människor har en sån fantastisk utrstålning och värme så man nästan tappar andan medans andra nästintill kryper under ens skinn pågrund av obehag.
Jag träffar väldigt mycket nya människor ofta. Jag har alltid tyckt om att träffa nya människor och precis som säkert andra känner så är det få som lämnar något större avtryck.
Jag känner av ganska fort om jag gillar en person eller inte. Jag vill inte säga att jag är fördomsfull, jag ger människor en chans att visa vilka de är och ganska fort känner jag om vi är likasinnade.
Vad är det man dras till? Jag tycker om ödmjuka människor i alla dess former. Jag tycker om roliga, spralliga typer men även lugna och vänliga själar.
Jag går inte så bra ihop med personer som tycker att de är " too cool for school" (HAHA med tanke på alla som älskar att dra in engelska fraser). Med det menar jag personer som försöker vara coola, jag tycker alltid att osäkerheten lyser igenom. Det var en lirare här t ex från Sverige (på semester några dagar i Cadiz) som jag absolut inte fann något ödmjukt med. Han skulle hela tiden prata spanska med oss trots att hela sällskapet var svenskar. Vi svarade honom på svenska men han ville gärna briljera. När en spanjor senare pratade spanska med honom var det så sorgligt att se hur han bara vill sjunka genom jorden. Han förstod ingenting och kunde inte svara. Såna människor är så lätta att sätta på pottan! Han hade dessutom absolut inget intressant att berätta och han ville gärna inte lyssna på oss när vi pratade.
Såna här personer stöter jag ofta på i olika former. Det finns vissa som genom sitt utseende och någorlunda charm kommer ganska långt. Man känner att de inte är bra för en men ändå så är det svåra att släppa taget om. När man börjar tala om riktiga saker så märker man att det är något som de drar sig ifrån. De upplever nog som många andra att det är lättare att tala om ytliga saker.
Jag tror absolut att dessa personer kan ha kompisar och relationer. Men hur äkta är dom?
Jag har charmats att av galna människor, tjejer som killar. Det är så lätt hänt! Vissa av dem har haft mer innehåll en andra och det märker man ganska fort. Kanske även dem är rädda för att bli lämnade, sårade och därför kör med en viss stil för att slippa bli för nära någon. Någonstans i mig känner jag att jag avundas dem. Vad skönt att hålla allt på ett ytligt plan!
Igår var vi ute ett sällskap och en två tjejer var mer eller mindre arroganta mot mig. Nicky, min granne som är betydligt äldre än mig sa: De klarar inte av dig på grund av hur du ser ut. Jag blir så paff. Den ena har pojkvän och barn men ändå så känner hon sig för osäker för att vara trevlig mot mig.
På grund av vad? Mitt utseende! Så tragiskt..
Så mitt konstatrande är att i många fall är osäkerhet och dåligt självförtroende/känsla anledningen till ens beteende. Mjuka vänliga själar är nog väldigt trygga i sig själva. Tuffa lite smått arroganta lirare möjligtvis mindre säkra. Det jag märker också är att åldern spelar verkligen ingen roll. Har träffat så många smått patetiska människor som har varit betydligt äldre än mig.
En person som var här förbluffade mig verkligen. Han var usel på spanska och blev arrogant mot lärarna när han inte förstod. Han ljög om sitt liv, ålder och sitt förflutna och datade bara tjejer under 20 år. Själv var han 38 år och mindre läcker!
Sorglig! Jag visade ganska tydligt vad jag tyckte om honom för att slippa ha en falsk relation.
Ja alla är vi olika och vi dras till olika personer. Jag tycker också att det är märkligt med folk som säger starka saker som att de t ex älskar en men sedan är det väldigt lätt för dem att vända ryggen till när man stöter på problem. Jag tror inte blod alltid är tjockare än vatten eller att ord är starkare än handlingar. Beroende givetvis på olika situationer.
Jag vet inte vart andra skulle placera mig i för personlighetsgrupp. Jag gör säkert alla fel man kan göra men jag jobbar på att bli mer säker på mig själv.
En sak vet jag dock: Försök att inte umgås med folk som tar en massa onödig energi från dig, uppskatta folk som bryr sig på riktigt, känn tacksamhet mot det som är positivt och våga visa när du mår dåligt genom att visa vem du är.
Ps. Finns det något mer oattraktivt än vuxna män som blir ovänliga när de känner sig det minsta hotade? Det kan vara ett litet skämt eller ett påstående så får man dom helt ur balans så de måste slänga ur sig något elakt tillbaka. Ds