Nu kommer det och det går inte att stoppa.

Tankar, känslor? Vem vet men dem är här för att sabotera mitt lugn.

Sakta men säkert börjar det krypa i min kropp: Vill göra något galeeet. Jag förstår att jag inte är ensam om att känna så här till och från. Jag måste resa snart känner jag.. Gå på en sjukt bra rockkonsert.. Dansa o vara helt galen en kväll. 

Jag får panik och letar genom ticnet efter nästa bästa måste-se-band den här hösten.. Inte ett skit fanns det.

Jag har i alla fall idag bestämt med en kollega att vi ska dra på Rockklassikers kryssning. Tycker radiokanalen är ganska usel men tror kryssningen kan bli bra. Dragplåstret är W.A.S.P. Aldrig varit något stort fan, den låten som jag gillar med dem (och säkert alla andra) är "I wanna be somebody".

Jag vill inte gå ut här i staden. Av många anledningar. Kanske räcker det att nämna BMB? Nej jag orkar faktiskt inte! Ord känns överflödiga. Sen vet jag inte om jag vill eller är tillräckligt cool för att dra över till sthlm och cluba där..

Hm.. 

Sen hjälper det väl inte att det regnar här i Västerås precis varje dag; vardagen blir liksom lite mindre glamourös.

Jag vill vara med i ett rocband, gå klädd i skinnbyxor (gärna så tighta så jag bara kan göra robocop rörelser), platådojjor, stort tuperat hår och svart make up runt ögonen med en Jack Daniels flaska i högra handen.