Lite irritation!

Jag är så trött på människor som lägger sig i andras liv. Varför kan man inte bara få göra vad man vill och mår bra av?

 Hur var det med att " det man inte dör av gör en starkare"? Jag ser dagligen hur folk som åker utomlands oftast för längre perioder mår otroligt mycket bättre och börja blomstra! Det behöver nödvändigtvis inte vara utomlandsresor. Det kan vara ett nytt jobb eller något annat som får en att må bra.. Varför kanske inte en stuga på landet?

Men hela jäkla tiden så kommer människor med sina synpunkter: Varför ska ni göra det eller hur ska du klara av det??.. Jag vet att detta beror på rädsla men varför kan man inte hålla den rädslan för sig själv?

Ofta är det pengar.. Hur ska du/ni ha råd till det?

För mig lyder det som så; Slutar jag drömma om nya galenheter så dör min personlighet. Jag är fylld av knasiga drömmar och har en miljon idéer för mitt så kallade liv. Människor som har lyckats att skapa stora företag eller annat som har gjort deras namn erkända är de som vågat stå emot bakåtsträvande människors synpunkter.

Jag har läst att en viss stor företagsnisse startade 6 företag innan det 7 slutligen funkade. Det säger väl en del?!

Rädsla finns runtomkring oss i alla dess former. Jag är väldigt rädd för vissa saker och mindre rädd för andra. Mestadels är jag rädd för sådant som faktiskt kan vara farligt; höjder, hajar och krokodiler. Segla runt jorden, starta företag eller lära mig nya språk (tillexempel) är jag mindre rädd för.

När jag möter någon som har valt en väg i livet som jag förmodligen inte kommer att välja så säger jag aldrig att den är fel. Jag träffar folk som skaffat barn tidigt, inte har studerat eller har studerat, separerat eller inte separerat, aldrig reser, alltid umgås med samma vänner, aldrig vill prova bo i någon annan stad mm. Detta är kanske inte vad jag vill med mitt liv men det finns ju absolut inget fel i det. Men när jag nämner för samma människor vad jag drömmer om så rynkas det ofta på ögonbrynen; "Vadå ska du vara över 30 när du skaffar barn eller"? Mitt svar blir ofta detsamma: " Om jag ens kan få barn vilket inte är en självklarhet för alla människor så kanske det till och med blir när jag är över 40 år. Den min man får då tar alla  priser!! Varför uppfattas jag som en alien för att jag vill resa, leva livet på mitt sätt och göra det som ödet mig tar till.

Sen finns det sköna människor som är helt trygga i att de inte vill förändra sina liv "på något drastigt vis". Jag trivs bra här, jag har mitt jobb och min lägenhet och det är bra. De människorna är också ofta de som tycker att en annan är rolig som vågar göra något annat. Alltså blir min slutsats återigen att de som negativa för att göra något litet utanför boxen är rädda.

Jag är så trött på detta. Jag tror ibland mig bo i en modern värld som är öppen för homosexualitet, folk som inte vill gå i sina föräldrars fotspår, som har slutat dela in människor efter "ens klass".  Men ack så fel man har ibland.. Vi har så mycket chanser idag (framförallt i Sverige) men de som vågar göra något utanför boxen och klarar sig igenom alla som försöker stoppa en på vägen; Jag applåderar för er; modiga människor!

Se detta klipp, som jag älskar, om hur rädsla är en smitta!