För några dagar sen på väg hem tidigt på morgonen alternativt sent på natten så stötte vi på en liten duva här nere i gränden. Tomas hade sett den i flera dagar. Den såg helt vettskrämd ut och med grund av oro för hans liv tog vi beslutet att ta upp honom till oss. Han fick ett eget rum med filtar, vatten och bröd. Jag läste på nätet hur man ska ta hand om en liten fågel utan mor och gav honom det han behövde. Man ska ju aldrig ta i en fågel som kommit bort från sin mamma. Då vill inte hon ha barnet längre. Den här hade varit själv i flera dagar så vi kände att det var hans enda chans. Igår förflyttade vi honom upp på takterassen där han inte kan ta sig iväg ifrån förns han kan flyga. Vi ger honom mat och vatten och hoppas på det bästa.

Duvan är allt annat än söt så det var inte därför vi räddade livet på honom/henne.