Att lära sig spanska är märkligt nog (enligt andra) svårt för mig. Kanske för att språket är uppbyggt på ett annat sätt än svenskan. För mig var det något nytt att böja verb efter vilken person man talar om, tex; Jag, du, han, hon mm.

Visst hade jag förstått att sådana galenheter försekommer i andra språk men har nog hela mitt liv försökt förneka det (visst är det härligt att vara dramatisk?!).

Jag älskar det svenska språket, visst är det underbart jämfört med andra språk? Vackert, pampigt och härligt? Jag uppfattar vårat språk som väldigt lätt när jag jämför det med den svåra spanskan. Men min syster som är en väldigt vis kvinna berättade för mig att även fast det kanske är lätt att lära sig så ska man inte försimpla det. Svenskan är väldigt bred och djup och är absolut inget banalt språk. Det glädjer mig att jag kan vända mig till min syster som även råkar vara en briljant journalist när jag tror mig veta hur något är men egentligen inte har en susning.

Nu har jag suttit hemma i två dagar, jag hör hur fåglarna kvittrar och ser hur himlen vackert nog är helt monfri men inte blir jag något friskare för det? Jag har dragit på mig något vad jag hoppas bara är virus och som kanske snart går över. Mår i alla fall inga bra (tror inte någon är intresserad av en mer detaljerad bild av mina symptom).

Tomas är ihärdig med att plugga spanska, jag är imponerad av hans engagemang. I går kväll flummade han dock in på en sida som handlar om en persons undermedvetna. Kanske för att det har hänt liknande situationer förut men jag vägrade lyssna på hans nya "skatt" som han funnit på en enkel webbsida. Jag förstod när jag vaknade idag att jag agerat fel men det är ju inte första gången han blir eld och lågor av något som har med ens inre att göra. Jag lyssnade om det undermedvetna och visst var det bra. Jag började fundera om det var mitt undermedvetna som ville plugga spanska en massa men min vilja som stoppade det för att min vilja tycker det är urtråkigt.. Eller var det tvärtom?

Ska fördjupa mig mer i det där senare.

Senare började Tomas kolla  in gamla bilder på oss. Romantiska och galna bilder från fester och annat skoj. Alla var helt bananas och det skapade en viss oro i Tomas som sade: " Titta Iza vad roligt vi hade förut"..

Jag svarade: "Ja du, det var innan pronombrerna kom in våra liv".